Van Goghs Öga - och tiden omkring

vgo

En huvudstad, Paris, gör uppror och utropar sig till republik. En börskrasch skakar Europa finanser. Frankrike börjar bygga en Panamakanal genom ett feberträsk och misslyckas. Terrorister spränger hus och människor. Konsten och litteraturen vänder ryggen till akademier och tradition. Bohemen föds.Tidningar och böcker börjar säljas i massupplagor till en snabbt växande medelklass och biografen har premiär.Genom denna tid vandrar konstnären Paul Gauguin mot sitt livs ohyggliga ögonblick.

I Sverige idag påbörjar en konsthandlare sin egen vandring mot sitt eget ohyggliga ögonblick.


barrikad


 Parisare på barrikaden




Tiden är La Belle Époque. En vildsint, erövrande, optimistisk och brutal epok. Den dör på första världskrigets slagfält. Det är framtidstrons och orons och nybyggandets tid. Telefon, telegraf, järnväg, och kanaler genom näs och öknar krymper avstånd. Europa öppnas för impulser från fjärran länder och sänder sin egen livsstil tillbaka.Det är en upprorstid. Socialister och anarkister växer sig starka och i kulisserna lurar avsatta monarker som önskar den gamla regimen tillbaka.

Vetenskapen tror sig ha ritat en blåkopia av universums mekanism. Det som återstår är att rätta i detaljerna. Och nu ska världen formas efter människans behov och av människan själv. Universums herre! Sigmund Freud vänder blicken inåt och kartlägger själen.

Var dag framöver kan bara bli rikare, klokare och lyckligare än den föregående. Än är det inte 1914, ännu har inte det första världskriget brutit ut. Än vet ingen att Den Sköna Epoken snart är över. Och att den aldrig kommer igen. Aldrig.

Paul Gauguin och August Strindberg besökte tillsammans världens första bioföreställning för betalande publik. Åtminstone i romanen Van Goghs Öga. Strindberg, svårt bakfull, tyckte han sett något märkvärdigt. Men knappast något som hade framtiden för sig. Dikt är bikt och kan alldrig passera filmcensuren.


toget


Första scenen i bröderna Lumiérs 10 minuter långa biopremiär.



I världsutställningen i Paris 1889 fokuseras den Sköna Epokens erövrarlusta, framstegsoptimism och våldsamhet: När Frankrikes president Carnot är på väg mot invigningen drar en attentatsman revolver och avlossar flera skott. Carnot undkommer oskadd. Men det finns fler förbannade än attentatsmannen: Europas kungahus och kejsardömen, däribland Sverige. Man vägrar delta i utställningen.

Den betraktas som en symbol för den stora revolutionen för jämt ett sekel sedan, då monarker och adelsmän giljotinerats i stordrift. Detta upprör Europas krönta, vilket i sig inte är så märkligt. Revolutionen ligger i smärtsamt nära mannaminne. Inte längre bort i tiden än vad första världskriget är för oss idag. Men inget land vill gå miste om världsutställningens lysande möjlighet till god PR för det egna landet och helt utebli. Exempelvis Sverige deltar ändå. Inte riktigt officiellt men ändå med närvaro av statens tjänstemän och toppar inom näringslivet som Lars Magnus Ericsson och Gustaf de Laval.

revolver


Det var med en liknande revolver som president Carnot (52)  besköts i sin paradvagn.




Revanche

I Frankrike svider fortfarande det förudmjukande nederlaget i kriget mot Preussen för drygt femton år sedan.Landområden gick förlorade och ett betydande krigsskadestånd tyngde länge landet. Nu vill Frankrike visa med råge att landet inte bara återhämtat sig utan tagit plats bland världsmakterna igen. Vid världsutställningens huvudentré ges exempel på den makten: Interiörer från de franska kolonierna. Här står bladhyddor, lerhus, pålbyggnade, tält och stentempel alla bebodda av inskeppade infödingar. Det drar doftstråk av saffran, curry och andra exotiska kryddor i vindarna. Det är en flygande matta som transporterar besökaren från Java till Sydamerika, från Kongo till Cochin-Kina. Här lever äkta infödingar hitfraktade från de franska koloniernas i en hoppusslad världsstad.

Det är här tonsättaren Claude Debussy hör javanesisk gamelanmusik, inspireras och skapar ett nytt tonspråk. Och det
är här förtjusta Parisare låter sig chockeras av exostisk dans de ventre, magdans.

Oanständigheter på rue de Cairo under världsutställningen i Paris



In ska jag!
Konsten har egen stor salong,
Salon de Beaux Arts, dit även den inte alltför
moderna konsten släppts in.Däremot inte Paul Gauguin och andra revolutionärer. De smiter därför in bakvägen: En kaféägare M. Volpini har inte fått de ekpaneler han beställttill lokalen och övertalas av Gauguin att i stället dekorera sina väggar med konst. Kaféet utropas därefter till vernissagelokal. Parisutställningens direktion är inte roade. Men vad kan de göra?

Konst är revolution eller plagiat. Paul Gauguin

gauguinvolpini

Stål vs Sten
Inga skott avlossades, inga hus sattes i brand, inga arméer marscherade – men det pågick krig i Parisutställningen:
En ny tid mot en gammal. Stål och järn mot trä och sten, elektricitet mot gas, främmande seder och kultur mot inhemsk tradition.
Utställningskvällarnas lampor var elektriska, en ny teknologi som fick stort utrymme i Galerie des Machines, Maskinutställningen med världens hittills största öppna golvyta. Här trängde elektriska motorer, transformatorer, likströmsgeneratorer med vattenkokare och andra hushållsapparater.

Lite för sig själv står Gottlieb Daimler och visar sin maskindrivna droska. Hästen är ersatt med en motor driven av kontrollerade explosioner. Nyheten mottags med en gäspning av snabbt förbiskyndande besökare.

I den närbelägna telefonipaviljongen ses Thomas Alva Edison beundra ett nytt påfund, le Theatrophone, en föregångare till radion: Teatrar och varietéer kan stå i telefonförbindelse med ett antal ”avlyssningskiosker” där teaterföreställningar och kupletter kan avlyssnas för en mindre penning.

Över denna fredliga krigsskådeplats höjer sig ingenjör Gustave Eiffels 300 meter höga torn av järn. Den är livligt avskydd av Paris intelligentia som med världsutställningen tycker sig se krämarnas intåg i landet. Författaren Guy de Maupassant äter varje dag lunch i Eiffels torn eftersom, som han säger: "Det är den enda platsen i staden där jag slipper se eländet."

nn

Drygt tjugofem år efter världsutställningen i Paris
, då den Sköna Epoken lagts i första världskrigets massgrav, hördes alltfler röster ställa en påträngande fråga: Var vägen mot framtiden verkligen rak och ledde den till ljuset?

Som flod och ebb hava kulturriktningar trängt fram men åter dragit sig tillbaka. Frågan är då om del liv vi nu leva, det specifikt europeiska, huruvida även det är mera än en ansats, mera universell måhända, mera mäktig, men likväl blott en ansats, som, då ebben inträder, skall lämna världen överhöljd med skrot och rost, minnen från en svunnen industrialism.

Orden är hämtade  från inledningen till den ingenjörsvetenskapliga skriften Om Luftens fartyg, av ingenjören och flygpionjären Thord K:son Ångström, utgiven 1919 hos Albert Bonniers förlag. Läs hela inledningen här. Kräver Acrobat Reader.

Thord K:son Ångströms ord var befogade även om han själv var försiktigt optimistisk inför framtiden. Den ryska revolutionen 1917 hade spritt ett gnistregn över Europa – över världen. Upprorsviljor tändes, storstrejker utbröt. I vårt grannland Finland utbröt inbördeskrig efter en statskupp ledd av bolsjevikerna – mellan de röda och de vita. De vita stod nu som segrare och utkrävde hämnd i form av massavrättningar. Och i Baltikum stred tyska trupper mot invaderande ryska revolutionärer. Finansmarknader skakade och i oktober 1919 kraschade den Österrikiska börsen.

Tidens stämning av våld och oro fångas väl av vardagligheten i en annons i Dagens Nyheter den 13 augusti 1919.
 
browning


Knappa tjugo år senare förberedde sig den svenske reportern Birger Brinck för en lång reportageresa.
Bland annat ska han rapportera om en kungakröning i England. Och en världsutställning i Paris…


nn


Den Tibetanske Munkens Skratt - och tiden omkring

dtms

Det är från en sprickfylld idyll i omvandling och i en hotande omvärld som Stockholms-Tidningens reportageplan Sefyr lyfter den 3 maj 1937. Målet är Frankfurt-am-Main i Tyskland, luftskeppet Hindenburg och en fem dagar lång rekordresa: ”Tur och retur över Atlanten med en hel arbetsdag i Newyork. En resa i tidens snabba takt.”, skriver Stockholms-Tidningen. Nytt gick in och gammalt ut: Månaden innan Hindenburgs rekordresa förliste den sista svenska fullriggaren i kommersiell sjöfart – ett transportmedel från förr.

Det var en brytningstid. I radion föreläser friherre Sven A. Hermelin under rubriken: Ett resonemang om täppan kring det egna hemmet. Samtidigt förbereder journalisten och författaren Ludvig Nordström en reportageserie för radio om trångboddhet och allmän misär i Sverige. Lort-Sverige, som den kom att kallas. Reportagen ska sändas under1938 och kommer att väcka uppståndelse – kanske Sveriges första miljöreportage. Snuskigast och påvrast fanns Ludvig ”Lubbe” Nordström statarlängorna i Skåne. Ännu levde statarsystemet - denna mer släpphänta version av träldom. Statarna betalades i natura och var inte fria att flytta när de ville. Men denna kvarleva från en feodal tid hade börjat krackelera. Inte minst författaren Ivar Lo-Johanssons statarskildringa bidrog till att  systemet till sist avskaffades år 1945.

På biograferna går den välbesökta och kritikerslaktade farsen Pensionat Paradiset.

pensionat


När Stockholms-Tidningens reportageplan lyfter för färd mot Tyskland och Hindenburg bryggs det Krig i världsgrytan. Ingredienserna finns där: Ett erövringshungrigt Japan har anfallit både Ryssland och Kina med blandat resultat. Italien under Benito Mussolini har erövrat Etiopien och bestraffats med ekonomiska sanktioner av Nationernas Förbund – våra tiders Förenta Nationer, och lämnar förbundet. Mussolini vänder blicken mot Nazityskland i jakt på en bundsförvant. I Spanien pågår ett inbördeskrig sedan militären gjort revolt i ett land plågat av inre slitningar och eonomiska problem.

  brinckhindenBirger Brinck ombord på Hindenburg innan avfärd


I Sovjetunionen bedriver Josef Stalin krig mot sina egna undersåtar. Antalet politiska avrättningar stiger till den groteska höjden att utgivningen av telefonkataloger upphör. Orsaken är att antalet uppdateringar blir för många och kommer för tätt.
Under hösten kommer Adolf Hitler att sammankall sina närmaste medarbetare och meddela sina planer på en annektering av Österrike.

nn

Stockholms-Tidningens flygplan Sefyr flyger mot våren i Tyskland. Senaste uppdrag var ett idylliskt skärgårdsreportage och ett laxfiske vid Ems Herrgård där generalkonsule, professorer och en SF-chef minglade och fångade något lax.

Vid framkomsten till aerodromen i Frankfurt och Hindenburg möts Birger Brinck av fkaggspel och musik från Nazistpartiets högvakt – Sturmbateilung, De blåser lugnt och fredligt upp. Luftskeppet Hindenburg lyfter i lugna vindar och sätter kurs mot USA och New York. Och sin undergång. Från salongen hörs skeppsgrammofonen. hörs den svenska grammofonplattan Hjärtats nyckel under gång heter sång. Birger Brinck, signaturen Beson, börjar författa resetelgram hem till tidningen:

art


Skivbolaget Toni var inte sena att utnyttja artikeln in sin marknadsföring:

toni


En idyll. Pensionat Paradiset håller fortfarande öppet!



Luftskeppet Hindenburg, färgfilm





Van Goghs Öga

Den Tibetanske Munkens Skratt




vgo

tms